handlingsplan för anhöriga till våldsdödade

 

RAV:s förslag till handlingsplan för anhöriga till våldsdödade

1. Våldsbrott med dödlig utgång
RAV:s erfarenhet är att anhöriga som får beskedet om ett våldsbrott med dödlig utgång
på ett sjukhus, generellt får ett bra omhändertagande av såväl sjukhuspersonal som
polis. Det finns på flera större sjukhus även en jourhavande präst och kurator/psykolog
till hands.

RAV:s erfarenhet av anhöriga som får besked om ett våldsbrott med dödlig utgång i
hemmet är av betydligt sämre kvalitet. Vi vet ett antal fall där anhöriga fått vetskap om
mordet via media, där polisen inte informerat anhöriga förrän många timmar efter att
mordet uppdagats.

RAV:s förslag till handlingsplan
Att förlora en familjemedlem, framför allt sitt barn, är nog det värsta vi människor kan
utsättas för. Att i denna fruktansvärda tragedi dessutom bli negligerade och
nedprioriterade i samhällsinsatser slår oerhört hårt på de anhöriga. Hög prioritet måste
läggas på nära anhöriga till våldsdödade. Vi vet att många län har specialutbildade
poliser för att lämna dödsbesked men kvaliteten på detta arbete varierar mycket mellan
olika län. RAV menar att samtliga poliser som lämnar dödsbesked ska vara utbildade
för detsamma, en obligatorisk utbildning, och dödsbeskedet ska lämnas omgående när
våldsbrott med dödlig utgång uppdagas. När dödsbeskedet lämnas ska även ett kuvert
med kontaktuppgifter finnas med, förslagsvis till RAV, jourhavande präst m.fl.
Vidare vill RAV att samhället ska kunna bistå med en krissamordnare, som snarast
ska tilldelas den drabbade familjen. Krissamordnaren kontaktar familjen och träffas i
ett personligt möte, där familjen undertecknar en fullmakt så att krissamordnaren kan
lösa all akut formalia för den dödade personen. Det handlar om allt till att anmäla
personen död hos kommunen/annan myndighet, avsluta konton/autogiron, sjukskriva
familjemedlemmarna, boka begravning, reda ut olika försäkringsfrågor, inleda arbetet
med dödsboet och vara behjälplig med annan nödvändig administration kring
dödsfallet.

2. Välja målsägandebiträde
Det stora flertalet av oss anhöriga till våldsdödade har aldrig haft med rättssystemet att
göra tidigare, än mindre hört talas om ett målsägandebiträde. Den drabbade familjen
blir kontaktad av polisen så snart en förundersökning inleds och kort därpå så ska
familjen uppge ett önskat målsägandebiträde.

RAV:s förslag till handlingsplan
Vid val av målsägandebiträde ska den anhöriga familjen kunna vända sig till expertis
och få råd, beroende på vilket våldsbrott som ägt rum. Förslagsvis bör
Brottsoffermyndigheten kunna vara behjälplig här, eller den föreslagna
krissamordnaren. Krissamordnaren bör vara insatt i målsägandebiträdets roll och
kunna råda familjen till ett lämpligt val. De kriminella har generellt total kontroll på
vilka försvarsadvokater dom vill ha, ofta erfarna advokater med hög utgång av domar
med låga straff.

3. Kontakta myndigheter, banker mm
Trots att en människa blivit dödad så fortsätter räkningar, autogiron mm att ticka på.
Den anhöriga familjen har ofta inte någon större uppfattning om vad som måste
avslutas men framför allt så befinner sig familjen i en djup sorg och är fullkomligt
traumatiserade, där ingenting spelar någon roll längre. Men skulderna växer och finns
kvar.

RAV:s förslag till handlingsplan
Det bör finnas en central plats, ex skatteverket/folkbokföringen, för krissamordnaren
(anhöriga till våldsdödade) att vända sig till och meddela dödsfallet. Därefter ansvarar
den centrala instansen för att spärra den avlidnes personnummer så att skola, banker
och andra nödvändiga instanser kan avsluta all formalia kring den dödade personen.

4. Kontakta präst/boka begravning
Att kontakta präst och boka begravning är ett av de tyngsta momenten för oss anhöriga
till våldsdödade. De nära anhöriga befinner sig i en djup chock och är svårt
traumatiserade. Förnekelse till det fruktansvärda dödsfallet är det enda som hjärnan
kan registrera. I övrigt är det som att befinna sig på botten av djuphavsgrav, i totalt
mörker och i total avsaknad av syre. Men mitt i allt detta så ska man planera för
begravning.

Enligt lag så ska begravning anordnas för en avliden människa inom 30 dagar. I många
fall pågår dock rättsmedicinsk undersökning av dödsoffret i över 30 dagar. I dessa fall
måste de nära anhöriga till den våldsdödade personen ansöka om dispens för att skjuta
fram tiden för begravning. Anhöriga som ofta inte ta sig ur sängen på grund av sorg.

RAV:s förslag till handlingsplan
Det vore oerhört värdefullt för oss nära anhöriga till våldsdödade att kunna
tillhandahålla hjälp i begravningsfrågan, förslagsvis av en krissamordnare. Enligt ovan
nämnda beskrivning så kan krissamordnaren sköta inledande kontakt med präst och
ordna all formalia kring begravningen och även söka dispens i de fall det inte är
möjligt att hålla begravning inom 30 dagar. Självklart tror vi att det är viktigt för
familjen att träffa prästen innan själva begravningen, men stor del av formalia kan
ordnas innan så att familjen slipper hantera detta så snart inpå våldsdödandet.
Ett annat alternativ är att få till en lagändring vad gäller 30 dagar. Är det så att den
rättsmedicinska undersökningen tar mer än 30 dagar så ska begravningskravet om 30
dagar automatiskt förlängas, särskilda skäl föreligger då.

5. Möte med polis/utredare
Att få ett personligt möte med mordutredarna innan rättegången är oerhört viktigt för
familjen och ett bra initiativ av polisen.
Dock finns det ett stort arbete att göra för vittnen i Sverige. I de flesta fall har inte
vänner, familjemedlemmar eller oberoende vittnen suttit i en rättssal tidigare och blir
ofta livrädda när de möts av försvarsadvokaten som vänder och vrider på alla frågor på
ett alltför aggressivt och osmakligt sätt. Att sitta i samma väntsal som
gärningsmannens vänner är outhärdligt för dom flesta, hur trygg och säker man än är
som person. Därefter ska vittnen placeras ca två meter från gärningsmannen, som
sitter och ger hotfulla blickar och annat hotfullt beteende, och mötas av en ofta helt
vidrig försvarsadvokat. I många fall så backar vittnen på grund av den omänskliga
hantering vi har av våra vittnen i Sverige, skrämda till tystnad. Gärningsmännen
”äger” rättssalen i Sverige och beter sig alltför ofta horribelt, sitter och gör tecken till
sina vänner i rättssalen och skrattar hånfullt mot anhöriga och vittnen. Ingen som helst
ordning och reda råder i rättssalen och straffen är i de flesta fall ett dräpande hån mot
anhöriga, en samhällsförnedring som är fullkomligt horribel.

RAV:s förslag till handlingsplan
Polisen eller Brottsoffermyndigheten bör kunna informera vittnen, som kallas för att
vittna, om hur rättegången går till. Åklagaren ska vara objektiv och försvarsadvokaten
kan i stort sett gå på hur hårt som helst. Vittnena behöver veta att gärningsmannen får
ljuga och inte behöver svära trosed. Dom behöver veta att dom ska stå på sig när dom
är säkra på sitt vittnesmål, och inte låta sig skrämmas av en försvarsadvokat som
dissekerar dem. Ett vittne måste kunna få samhällsstöd (ett kompetent vittnesstöd) om
man så önskar.
Vidare så har mordutredarnas närvaro i rättssalen en delvis betryggande inverkan på
vittnen. Det är inte lika lätt för vittnen att backa ur och drabbas av minnesförlust när
polisen som utfört vittnesförhör sitter med. Vidare har vi informerats om att man som
vittne känner sig tryggare när polisen är med under rättegången, framför allt viktigt i
TR. Det borde ingå i mordutredarnas roll att även närvara på rättegången i TR. Det
innebär även att polisen kan kompetensutvecklas och lära sig att säkerställa all
bevisning som försvarsadvokaten så ofta omkullkastar.
Ungdomsrabatten är ett begrepp som RAV förstår hänger kvar sedan tiden för myndig
ålder var 21 år i Sverige. Det är nu dags att förnya rättssystemet och låta människor ta
ansvar för sina handlingar från det att man blir myndig. Det vill säga vid 18 års ålder.

6. Rättegång, TR
RAV menar att granskning av försvarsadvokater är en nödvändig åtgärd i dagens
rättsväsende. Vi erfar alltför ofta att det finns ett erkännanden från gärningsmannen
fram tills att denne träffat sin försvarsadvokat, då ändras versionen av våldsbrottet.
Försvarsadvokaten har tillgång till all information om våldsdådet och lägger en ny
version av tillvägagångssättet i munnen på gärningsmannen, det som ska bevisas utom
allt rimligt tvivel! Det är ju inte okänt bland politiker, rättsväsendet eller medborgare
att det finns en viss grupp försvarsadvokater som företräder de grovt kriminella. Varför
sker ingen granskning/revision av dessa advokater? Detsamma gäller ordningen i
rättssalen, även här måste det till granskningar/revisioner. Domarna verkar vara
livrädda och blundar för det fruktansvärda beteende som gärningsmännen med vänner
har i rättssalen. Domarna som enligt domareden inte får drabbas av farhåga.
Vidare sitter i TR en domare och tre nämndemän, där samtliga sällan understiger 65-
70 års ålder. RAV menar inte att kritisera äldre människor, men här finns ett problem.
Enligt vår erfarenhet så har de allra flesta av våra medlemmar genomlidit en rättegång
där någon eller några av nämndemännen sover. Sover på våra mördade anhörigas
rättegång! Det är så kränkande och finns inte ord som kan beskriva detta!
Ungdomsrabatten ska gälla före 18 års ålder, inte vid 21 år.
Vidare ifrågasätter RAV med stora bokstäver varför vi i detta land har en huvudregel
om att förövaren släpps efter två tredjedelars avtjänad strafftid. Varför dömer man inte
till den tiden på en gång i stället för att vilseleda de anhöriga om att det redan patetiska
straffet som utdömts?

RAV:s förslag till handlingsplan
RAV menar att dagens rättssystem inte är i fas med den kriminella utveckling som
skett i Sverige under de senaste decennierna. Under brottsbalkens införande så rådde
det generellt god moral och etik i samhället. Så ser dagens samhälle inte ut.
Försvarsadvokaterna har tänjt på alla gränser som finns när det gäller att kunna bevisa
utom allt rimligt tvivel. Men de konservativa domarna lutar sig på rättspraxis som är
decennier gamla. Trots skärpt lagstiftning så fortsätter domarna med sina konservativa
bedömningar. Vem har mandat att granska rättsväsendet?
RAV menar att vi i Sverige bör införa juryplikt. Vi måste höja kompetensen och
förmågan att vara skärpt (vaken) under hela rättegången, dvs genom en förgranskad
jury. Vi behöver även få in en blandad kompetens bland
nämndemännen/jurymedlemmarna, inte den homogena ålderstigna grupp som vi
upplever företräder domstolarna i nuläget.¨
Såväl ungdomsrabatt som huvudregel om två tredjedelars strafftid ska tas bort. RAV
har undersökt syftet och motivet för detta, dock utan framgång i förståelse.

7. Rättegång HR
I HR sitter tre domare och två nämndemän. I HR spelas alla vittnesförhör, förhör med
förövaren samt anhöriga upp på ljudfilm. Det innebär att sinnesstämningen hos
vittnen, dvs rädsla, hotkänsla mm inte kan observeras av domstolsrepresentanterna på
samma sätt som i TR. Kanske är det därför HR så ofta sänker straffet som TR har
utdömt. RAV menar att HR:s process inte är lika rättssäker som i TR. Vidare så har
den ålderstigna mängden nämndemän än svårare att hålla sig vaken under HR:s
rättegångar, då allt spelas upp på film.

RAV:s förslag till handlingsplan
RAV menar att vi i Sverige bör införa juryplikt. Vi måste höja kompetensen och
förmågan att vara skärpt (vaken) under hela rättegången, dvs genom en förgranskad
jury. Vidare menar RAV att fysiska vittnesförhör måste finnas i HR för att säkerställa
en rättssäker process.

8. Prövningstillstånd och överklagan till HD
Rav:s första fråga är: vem finns HD till för? Sin egen klubb för inbördes beundran
eller för medborgarna? Om någon bygger olovligt eller vill överklaga en detaljplan så
finns det fyra instanser att få ärendet prövat i. När någon blir mördad finns det tre
instanser att få ärendet prövat i. Dock är HD inte att räkna som en instans eftersom det
hör till den yttersta ovanligheten att HD prövar ett ärende. Regeringen har sedan flera
år tillbaka beslutat om strängare straff för grova brott, trots detta fortsätter domstolarna
att döma enligt gammal praxis och HD avslår konsekvent ansökningar om
prövningstillstånd. Vad finns det för logik i detta? Att inte pröva en schablon om
skadestånd som är över ett decennie gammal, där skadestånd för anhöriga till en
mördad person kan ligga på 25 000 kr! Sveda och värk för ett mördat barn, 25 000 kr!
RAV menar att Sverige står inför en oerhört allvarlig utveckling där misstroendet mot
politiker och rättsväsende växer med en skrämmande takt. Människor är fruktansvärt
upprörda över det svenska rättssystemets lagföring i grova brott och förtroendet är på
en snabb nedgång. Många anhöriga och vänner till våldsdödade talar om att emigrera
från Sverige, då ingen längre vill betala skatt och stödja det förövarvänliga system
som finns idag. Samhället lägger ned fasansfullt höga belopp på de kriminella samt
den så kallade ”fängelsetid” som ska avtjänas.

RAV:s förslag till handlingsplan
RAV:s menar att det krävs en total omorganisation av Domstolsverket. Andra
kommunala och statliga myndigheter genomför omorganisationer för att landa i den
verklighet Sverige befinner sig i idag. Det vill säga digital hantering av ärenden,
kunden i fokus (skattebetarna), effektiviseringar, kortare handläggningstider mm.
Utvecklingen består även i att blanda upp ledningsgrupper i mer heterogena grupper
för att förhindra en konservativ utveckling och implementera ett modernt tänkande i
olika verksamheter. Jurister tenderar att hamna i ett och samma stuprör men vi
behöver lite blandade kompetenser för att inte låta den kriminella världen äga våra
rättssalar, som de gör idag.

9. Ansökan om skadestånd
Domstolen utdömer ett skadeståndsbelopp, om än en stor käftsmäll för de anhöriga så
är det ett domstolsbeslut från vanligtvis Svea hovrätt. Detta skadestånd ska ansökas
om hos Brottsoffermyndigheten som då prövar om detta skadestånd över huvud taget
ska betalas ut, eller om det redan förnedrande beloppet ska betalas ut till en lägre
summa. Om det visar sig att den mördade personen innehaft en livförsäkring så kvittar
myndigheten detta belopp mot det utbetalda försäkringsbeloppet. Man anser då att den
av de anhöriga betalda försäkringspremien ska kvitta sanktionen som erlagts
mördaren! Det vill säga den straffavgift som mördare ska betala anhöriga för sveda
och värk har redan betalats av de anhöriga.

RAV:s förslag till handlingsplan
RAV kräver att här blir en omedelbar förändring. Det skadeståndsbelopp som
förövaren åläggs att betala anhöriga ska så snart domstolsbeslutet vunnit laga kraft
betalas ut av staten. Staten får i sin tur kräva in dessa pengar av förövarna, det kan inte
åligga de skadeståndsdrabbade som mist sitt barn, syskon eller maka/make att hantera
denna bisarra process. I de fall Brottsoffermyndigheten inte beslutar att betala ut
skadeståndet så måste de anhöriga själva ansöka om utmätning hos
Kronofogdemyndigheten. De kriminella har vanligtvis inga tillgångar att mäta ut, då
de mycket väl vet hur de ska placera sina värdetillgångar. En annan tung administrativ
process är att ansöka om att få skadeståndet via sitt försäkringsbolag.
Försäkringspremier som de skadeståndsdrabbade själva har betalt under sin livstid ska
alltså tas för att gärningsmannen ska slippa sitt skadestånd.
RAV har ingen som helst förståelse för hur det har kunnat bli så fel i den svenska
lagstiftningen, men radikala förändringar krävs omgående.

Sammanfattningsvis
Det är svårt att fokusera på de mest akuta åtgärder som krävs i det svenska
rättssamhället, därav har RAV försökt att beskriva helheten som brister. Vi förstår
naturligtvis att denna handlingsplan inte kan förändras över en natt men vill nedan
trycka på de mest akuta förändringar som behöver ske.
- Skadeståndsprocessen kräver en omedelbar förändring.
- Ungdomsrabatten ska tas bort och läggas till 18 års ålder.
- Huvudregeln om 2/3 fängelsetid tas bort.
- Inför juryplikt.
- Omorganisera domstolsverket, in med ny kompetens och nytänkande.
Med vänlig hälsning
Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade (RAV)